måndag 30 november 2009

Lekplatser

För två år sedan hade jag knappt en aning om hur en lekplats såg ut, var utrustad med eller vad man kan tänkas använda den till. Idag vet jag mycket väl hur den ser ut, vad den brukar vara utrustad med och framför allt vad de saknar - belysning!


Som politiker pratar vi oftast om vikten att hålla lekplatserna renoverade, städade och utan säkerhetsrisker för de små. Och om detta kan vi prata länge och väl - särskilt om katter som nyttjar sandlådor som toalett eller om den klätterställningen som har en liten vass kant högst upp, längst ut på hörnet - dit det egentligen inte ska komma några klättrande barn. Men det vi aldrig pratar om är det faktum att vi inte ordnar belysning. Det är ju egentligen ingen större nyhet att det blir mörkt redan vid 15-tiden så här i november. Jag kan inte tänka mig att vara ute och leka på eftermiddagarna med Felix så som det är nu. Vi ser ju inget om vi ska klättra runt och busa ute!

Är det bara jag som är så tokig att jag vill vara ute efter mellis på eftermiddagarna?

jahaja...

Någonstans ska man börja och nu har jag gjort det efter mycket funderande och velande fram och tillbaka.
Få se om det blir en rivstart eller om detta kommer att ta tid att få igång. Jag tror att den största utmaningen kommer att bli regelbundenhet - men skam den som ger sig!
Nu ska jag i varje fall ge det ett ärligt försök.